I en färsk dom från Högsta förvaltningsdomstolen bekräftar domstolen att en kapitalförsäkring där 99 procent av värdet betalas vid dödsfall och som saknar riskkompensation inte utgör en livförsäkring.
Sedan avgörandena RÅ 1994 not 19 och 20 har det varit känt att den magiska riskgränsen för att en försäkring ska kunna klassas som en försäkring går vid en (1) procent. I dessa fall konstaterades att en försäkring där 101 procent av värdet utgår vid dödsfall uppfyller kraven för att det ska kunna klassas som en försäkring inkomstskatterättsligt.
I HFD 2015 not 54 prövades om en försäkring där 99 procent av värdet utbetalas vid dödsfall utgör en kapitalförsäkring. Försäkringen i detta fall innehöll ett moment av riskkompensation. Riskkompensationen bidrar till försäkringskapitalet och varierar över tiden beroende på sannolikheten för dödsfall i aktuell ålder. Detta innebär att den försäkringsmässigt nödvändiga ingrediensen om riskutjämning över försäkringskollektivet är uppfyllt, på ett sätt som analogt också gäller för en försäkring där 101 procent av värdet utbetalas vid dödsfall. Därmed konstaterade domstolen att en försäkring där 99 procent av värdet utbetalas vid dödsfall och som innehåller riskkompensation utgör en försäkring.
I det nya fallet från Högsta förvaltningsdomstolen, mål nr 1422-19, betalas 99 procent av värdet vid dödsfall. Däremot finns i detta fall inget moment av riskkompensation. Domstolen konstaterar att en försäkring måste innehålla delning av risker som sker i ett kollektiv av försäkringstagare (riskpoolning). Mot bakgrund av att ingen riskkompensation finns i den aktuella produkten konstateras att produkten helt saknar moment av ansamling och delning av risker inom ett kollektiv av försäkringstagare. Därmed saknas förutsättningar för att klassa detta som en kapitalförsäkring.
Det nya avgörandet passar perfekt in i den serie av avgöranden som sätter ramarna för vad som måste uppfyllas för att en produkt ska kunna klassas som en kapitalförsäkring och därmed kunna beskattas som en sådan. Sedan tidigare har det varit konstaterat att en risk som utgörs av en procent av värdet är en tillräckligt stor risk. Det har också varit tydligt att en försäkring där 99 procent av värdet utgår vid dödsfall är en försäkring under förutsättning att riskkompensation ingår. Detsamma gäller för en försäkring där 101 procent av värdet utgår. Numera är det också klargjort att en produkt där 99 procent av värdet utgår vid dödsfall och som saknar riskkompensation inte är en försäkring. Om riskkompensation saknas blir det försäkringstagaren enskilt som bär hela risken och ingen riskutjämning över försäkringskollektivet sker.
I och med detta avgörande har ännu en pusselbit lagts av högsta instans. Vi får se när nästa bit läggs, eller om pusslet numera kan konstateras som komplett.