Nyheter

I målet hade två makar riktat ett direktkrav mot en entreprenörens ansvarsförsäkringsgivare med anledning av att entreprenören försatts i konkurs. I den aktuella försäkringen föreskrevs att skadeståndskrav måste anmälas till försäkringsbolaget inom ett år från det att entreprenören hade erhållit ett sådant krav. I annat fall var ansvarsförsäkringsgivaren fri från ersättningsskyldighet. Ansvarsförsäkringsgivaren avböjde med hänvisning till det aktuella villkoret att betala försäkringsersättning, eftersom skadeståndskravet inte anmälts till ansvarsförsäkringsgivaren inom ett år från att entreprenören erhållit ett brev från makarna, som enligt ansvarsförsäkringsgivaren var att anse som ett skadeståndskrav. Fråga var om makarnas brev skulle anses vara ett skadeståndskrav så att ett sådant i försäkringsavtalet föreskrivet fristvillkor på ett år som avses i 8 kap. 20 § 3 st. FAL aktualiserades.

Högsta domstolen konstaterar inledningsvis att det av 8 kap. 20 § 3 st. FAL framgår att preskriptionstiden på tio får förkortas genom avtal. I ett avtal om företagsförsäkring får föreskrivas att den som gör gällande anspråk på försäkringsersättning eller annat försäkringsskydd måste anmäla detta inom en viss frist, som dock inte får vara kortare än ett år, från tidpunkten när det förhållande som enligt försäkringsavtalet berättigar till skyddet inträdde, dvs. normalt försäkringsfallet. För att avbryta preskriptionsfristen enligt 8 kap. 20 § 3 st. FAL krävs att den som gör gällande anspråk på försäkringsersättning eller annat försäkringsskydd anmäler till detta till försäkringsgivaren inom viss tid. Hur en sådan anmälan förhåller sig till en anmälan om försäkringsfall framgår inte närmare av lagtext eller förarbeten. Emellertid anses en anmälan om försäkringsfall i allmänhet uppfylla det som krävs av en anmälan om försäkringsskydd (se ”Kioskförsäkringen” NJA 2019 s. 136). Högsta domstolen konstaterar därefter att det inte kan ”uppställas någon en gång för alla gällande princip för hur preciserad en underrättelse i försäkringssammanhang måste vara. Frågan får prövas med utgångspunkt i de försäkringsrättsliga bestämmelser och avtalsvillkor som ska tillämpas och de syften som dessa regler ska tillgodose, snarare än i vad som allmänt gäller om preskriptionsavbrott.” (p. 21). 

Såvitt avser det aktuella villkoret konstaterar Högsta domstolen att villkoret inte kan anses medföra att kravet mot den försäkrade ska vara bestämt till beloppet, däremot måste den skadelidandes framställan ha innefattat en uttrycklig begäran om att den försäkrade skadevållaren ska betala ersättning eller ta på sig ansvaret för skadan, för att den försäkrades skyldighet att anmäla saken till försäkringsgivaren ska aktiveras. Högsta domstolen konstaterar därefter att det brev som makarna hade skickat till entreprenören inte innehöll någon uttrycklig begäran om att denne skulle betala ersättning eller ta på sig ansvaret för de skador som uppkommit. Det som i brevet anges om kommande skadeståndskrav får läsas som en upplysning om att makarna förbehöll sig rätten att komma tillbaka till entreprenören med anledning av hur arbetena hade utförts. Enligt Högsta domstolen kan brevet således inte anses innefatta ett skadeståndskrav i försäkringsvillkorens mening, vilket innebär att brevet inte aktualiserade någon anmälningsskyldighet enligt försäkringen till försäkringsgivaren. Försäkringsgivaren är därmed inte befriat från ersättningsskyldigheten enligt försäkringsavtalet.

Avgörandet klargör att frågan om vad som avses med skadeståndskrav, får avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, men ska prövas med utgångspunkt i försäkringsrättsliga bestämmelser och avtalsvillkor och dess syften, och inte utifrån allmänna principer om preskriptionsavbrott. 

Domen finns att ta del av på Högsta domstolens hemsida här.

Kompass Advokat rekryterar Josefine Hising för att stärka byråns erbjudande inom compliance, dataskydd och försäkring. Hon kommer närmast från en anställning med ansvar för regelefterlevnadsfunktionen i rollen som Chief Compliance Officer på Futur Pension, där hon dessutom hade rollerna som dataskyddsombud (DSO) och centralt funktionsansvarig (AML & CTF).

Josefine Hising har mångårig erfarenhet från försäkringsområdet där hon arbetat med försäkringsreglerna, dataskydd, hållbarhet och penningtvätt. Hon har tidigare arbetat som försäkringsjurist på livförsäkringsbolag, där hon arbetade nära verksamheten inom samtliga områden.  

”Eftersom finans- och försäkringsbranschen länge varit inne i en period med flera nya, stora och komplexa regelverk, senast hållbarhetsregelverket, ser jag särskilt fram emot att fortsätta hjälpa klienterna med arbetet att balansera trygg regelefterlevnad med affärsmöjligheter. Det ska bli väldigt spännande att ansluta till Kompass Advokat och jag ser fram emot att få arbeta tillsammans med kompetenta och erfarna kollegor.”

Josefine Hising började sin tjänst hos Kompass 1 februari 2023.

Mer information om Josefine och kontaktuppgifter till henne finns här.

Några europeiska länder, däribland Luxemburg och Polen, ingick 1987 ett investeringsavtal. Enligt avtalet skulle tvister mellan en investerare och ett av de avtalsslutande länderna, lösas genom skiljeförfarande om investeraren begärde det. Efter att tvist uppkommit mellan ett luxemburgskt bolag och Polen, påkallade bolaget ett skiljeförfarande i Sverige. Genom två skiljedomar förpliktades Polen att betala skadestånd till bolaget på grund av att Polen burit mot investeringsavtalet. Polen klandrade skiljedomarna och anförde bl.a. att skiljeklausulen i investeringsavtalet stred mot unionsrätten. Hovrätten kom fram till att skiljedomarna inte skulle ogiltigförklaras. Högsta domstolen ändrar nu, efter att ett förhandsavgörande inhämtats från EU-domstolen, hovrättens dom och ogiltigförklarar skiljedomarna.

I Högsta domstolen inhämtades förhandsavgörande från EU-domstolen efter att fråga uppkommit om tolkningen av de principer som slagit fast i det uppmärksammade Achmea-målet. I Achmea-målet har EU-domstolen slagit fast att artiklarna 267 och 344 FEUF utgör hinder mot en bestämmelse i ett s.k. EU-internt investeringsavtal som tillåter investerare i den ena medlemsstaten att inleda ett förfarande mot den andra medlemsstaten vid en skiljenämnd vid tvist om investeringar. Mot bakgrund av Achema-målet begärde Högsta domstolen förhandsavgörande i fråga om de principer som EU-domstolen slagit fast i målet innebär att en skiljeklausul enligt ett EU-internt investeringsavtal är ogiltig utan också hindrar en investerare och en medlemsstat från att, genom sitt agerande i förfarandet, ingå ett skiljeavtal på samma villkor som enligt investeringsavtalet för en särskild tvist. Tolkningsfrågan utgick från förutsättningen att Polen konkludent accepterat bolagets anbud om skiljeförfarande i enlighet med svensk rätt genom att inte i tid bestrida skiljenämndens behörighet och därmed ingått ett separat ad hoc-skiljeavtal med bolaget med samma innehåll som skiljeklausulen i investeringsavtalet. 

Sedan Högsta domstolen begärt förhandsavgörande kom EU-domstolen fram till att artiklarna 267 och 344 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som tillåter en medlemsstat att med en investerare från en annan medlemsstat ingå ett särskilt skiljeavtal som gör det möjligt att fortsätta ett skiljeförfarande som inletts med stöd av en ogiltig skiljeklausul enligt ett investeringsavtal.

En slutsats av förhandsavgörandet är att ett skiljeavtal ingånget mellan en medlemsstat och en investerare inte kan jämställas med ett sådant kommersiellt skiljeförfarande där en mer begränsad domstolskontroll kan vara tillräcklig. I stället krävs det, för att ett sådant skiljeavtal ska vara förenligt med unionsrätten, att den nationella ordningen tillåter en så pass ingående domstolskontroll av skiljedomarna att unionsrättens fulla verkan kan garanteras. Detta förklaras med att kommersiella förfaranden har sitt ursprung i den gemensamma partsviljan, medan förfarandet i en investeringstvist följer av ett avtal genom vilket medlemsstaterna har samtyckt till att tvister avgörs av en skiljenämnds utanför EU:s domstolssystem, vilket riskerar att unionsrätten inte beaktas i tillräcklig omfattning. 

Högsta domstolen fann efter förhandsavgörandet att skiljedomarna var ogiltiga med hänsyn till att det sätt på vilket de tillkommit var uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen i unionen och därmed också i Sverige – så kallad ordre public (se 33 § första stycket 2 lagen (1999:116) om skiljeförfarande). 

Högsta domstolens avgörande illustrerar hur EU-rätten i vissa fall kan få en mycket konkret betydelse i svenska civilprocesser – såväl i allmän domstol som i skiljeförfaranden.

Här kan du ta del av prejudikatet.

Svea hovrätt meddelade den 17 oktober dom i det s.k. truckförarmålet.

Målet gäller trafikskadeersättning med anledning av en arbetsplatsolycka år 2000. Efter att truckförarens rätt till arbetsskadelivränta fallit bort begärde truckföraren omprövning av rätten till trafikskadeersättning avseende inkomstförlust. Trafikskadeersättningen hade sedan tidigare slutreglerats mellan truckföraren och försäkringsbolaget, dock utifrån förutsättningen att truckföraren också erhöll arbetsskadelivränta. I samband med att trafikskadeersättningen reglerades fastställdes att ett orsakssamband förelåg mellan truckolyckan och truckförarens personskada. Försäkringsbolaget gjorde vid truckförarens begäran om omprövning gällande att bolaget vid en omprövning inte är bunden av tidigare bedömningar eller ställningstaganden utan att ärendet vid en omprövning ska förutsättningslöst prövas på nytt i alla hänseenden av betydelse för frågan om ersättningen. Försäkringsbolaget ansåg att det inte förelåg ett samband mellan truckolyckan och truckförarens arbetsoförmåga och utgav därför ingen ersättning. 

Tingsrätten och hovrätten ansåg att det inom ramen för omprövningen kunde prövas huruvida det fanns ett orsakssamband mellan truckolyckan och truckförarens arbetsoförmåga och fann att truckföraren inte gjort klart mer sannolikt att arbetsoförmågan hade orsakats av truckolyckan än att så inte var fallet. Högsta domstolen beviljade därefter partiellt prövningstillstånd i fråga om en begäran om omprövning av ersättning kunde medföra en ny prövning av sedan tidigare fastställt orsakssamband. Högsta domstolen fann att begäran om omprövning av ersättning för inkomstförlust inte kunde medföra en ny prövning av om det förelegat ett orsakssamband mellan truckolyckan och personskadan, men däremot om senare inträffade förändringar av arbetsförmågan utgjort en följd av den ursprungliga personskadan. En sådan omprövning av ersättningen ska ta sin utgångspunkt i det orsakssamband som tidigare har fastställts. Högsta domstolen undanröjde därför tingsrättens och hovrättens domar och återförvisade målet till tingsrätten. 

Tingsrätten prövade därefter målet på nytt med utgångspunkt i det orsakssamband som tidigare fastställts och fann att truckföraren inte gjort mer sannolikt att hennes besvär från olyckan, och inte andra konkurrerande orsaker, orsakat hennes arbetsoförmåga. Hovrätten har nu – med ändring av tingsrättens dom – förpliktat försäkringsbolaget att utge trafikskadeersättning till truckföraren. Till skillnad från tingsrätten slår hovrätten fast att det är försäkringsbolaget som har bevisbördan för sitt påstående att truckförarens arbetsoförmåga inte har samband med truckolyckan och att försäkringsbolaget inte har lyckats bevisa sitt påstående om detta. 

Kontakta oss om du vill ta del av domen.

Kompass Advokat förstärker sitt erbjudande inom tvistelösning och försäkringsrätt genom rekryteringen av Karolin Karlsson som ny partner vid byrån. Karolin blir ansvarig för byråns tvistelösningsgrupp. 

”Vi är så glada att Karolin har valt Kompass. Våra klienter inom försäkring och andra områden har efterfrågat hjälp inom tvist och med Karolins breda kompetens och erfarenhet kan vi nu erbjuda detta med extra gott självförtroende” säger Kompass grundare Anna Lööv. 

Karolin är specialiserad på kommersiella tvister och har agerat som ombud i ett stort antal svenska och internationella processer. Hon har omfattande erfarenhet av domstols- och förvaltningsprocesser samt skiljeförfaranden och hjälper även klienter med bolagsrättsliga och försäkringsrättsliga frågor. 

”Jag är jätteglad att ansluta till Kompass och för att fortsätta bygga och förstärka byråns tvistelösningsgrupp och bli en del av Kompass duktiga team. Det ska också bli roligt att få möjligheten att leda och utveckla kollegor och Kompass byråverksamhet tillsammans med mycket erfarna och kompetenta kollegor” säger Karolin.

Karolin Karlsson är advokat och erhöll sin juristexamen vid Lunds universitet år 2008. Karolin kommer närmast från Baker McKenzie Advokatbyrå. Dessförinnan gjorde Karolin tingstjänstgöring vid Uppsala tingsrätt.

För mer information, välkomna att kontakta Anna Lööv eller Karolin Karlsson.

Anna Lööv: +46 (0) 708 499 498
Karolin Karlsson: +46 (0) 730 584 886