I förra veckan meddelade Svea hovrätt dom i mål T 1806-22 som handlar om huruvida en skada på en turbin omfattades av en allriskförsäkring. Frågan prövades utifrån försäkringens omfattnings- och undantagsbestämmelser.
Skada hade uppstått på en av Tekniska Verken i Linköping AB:s turbiner, som hade uppvisat bl.a. omfattande sprickbildning, vilket gjorde den obrukbar. Parterna var eniga om att turbinen utsatts för spänningskorrosion (Stress Corrosion Cracking, SCC), men var oense om ifall SCC var skadan eller om det var skadeorsaken. Tekniska Verken hade en allriskförsäkring för bl.a. fysisk skada på egendom.
Mot bakgrund av ordalydelsen i försäkringsvillkoren konstaterade Svea hovrätt att skadan i det aktuella fallet utgjordes av sprickorna på turbinen. Enligt domstolen krävdes det inte att skadan skulle vara plötslig eller oförutsebar, som försäkringsbolaget påstått, eftersom det kravet inte framgick av villkoren eller av någon gemensam partsvilja. Däremot ansåg domstolen att skadan måste vara oviss för att den ska omfattas av försäkringen, vilket domstolen ansåg att den var.
Domstolen ansåg att sprickbildningen var ett nödvändigt, fysiskt resultat av SCC. Med andra ord var sprickbildningen en inneboende del av SCC. Domstolen ansåg att SCC var en form av korrosion. En del som var tvistig i målet var om undantagsvillkoret, som uttryckligen undantog ”corrosion” och ”rust” från försäkringen, var ett undantag för korrosion i allmänhet eller om undantaget endast avsåg två typer av korrosion. Vid en första anblick ansåg domstolen att undantaget skulle kunna tolkas som att endast två sorter korrosion var undantagna, men att det i så fall var otydligt vilken närmare typ av korrosion som i sådana fall skulle omfattas av begreppet ”corrosion”. Detta talade enligt domstolen starkt emot en sådan begränsad tolkning av undantagsvillkoret.
Flera av de fenomen som pekades ut i undantagsvillkoren kännetecknades av att de vanligen resulterar i skador först efter viss tid, vilket enligt domstolen kunde tala för att sprickor till följd av SCC inte var undantagna om de uppstod genom ett snabbt förlopp. Den tydliga ordalydelsen i undantagsvillkoret gjorde dock att domstolen ansåg att det inte kunde vara avgörande hur snabbt skadorna hade uppstått i det aktuella fallet. Eftersom SCC är en typ av korrosion var undantagsvillkoret tillämpligt, och det fanns därför inte någon ersättningsgill egendomsskada. Tekniska Verken hade därför inte heller rätt till ersättning för avbrottsskada.
Målet är intressant eftersom det förtydligar hur försäkringsavtal, och särskilt dess undantag, ska tolkas. Det kan vidare ha stor betydelse för tolkning av liknande typer av allriskförsäkringar.
