Idag kom en potentiellt banbrytande dom från EU-domstolen om Meta, marknadsföring och samtycke. Bakgrunden är att Meta/Facebook samlar in information om vad dess användare gör på andra sajter och appar än dess egna, ofta via cookies och andra typer av spårning. Det handlar om vilka sajter och sidor man besöker, vad man skriver in i sökfält, vilka länkar man klickar på etc. Allt detta sparas på användarens Facebookprofil och används bland annat för att rikta relevant marknadsföring specifikt till varje användare.
EU-domstolen slår bland annat fast att det faktum att en användare avslöjar känsliga personuppgifter genom sitt onlinebeteende inte är att betrakta som att hen automatiskt ska anses ha offentliggjort dessa uppgifter. Exempelvis kan användaren, när sådana alternativ finns på hemsidan eller applikationen, välja att enbart offentliggöra uppgifter för en mindre krets. EU-domstolen ansåg därutöver att, om hemsidan inte har sådana alternativ vid offentliggörande av uppgifter på hemsidan eller applikationen, så krävs att användaren uttryckligen samtycker till att publicera uppgifterna så att de kan ses av varje person som har tillgång till hemsidan eller tjänsten. Det kan innebära att Metas behandling av sådan information är förbjuden.
Vidare konstaterar domstolen att Meta inte kan använda den lagliga grunden för avtalsingående eftersom den aktuella informationen objektivt sett inte är nödvändig för att avtalets huvudsyfte ska kunna uppfyllas. Berättigat intresse ansågs inte heller kunna användas som laglig grund eftersom domstolen bedömde att Facebook-användare inte rimligen kan förvänta sig att Meta, utan samtycke, behandlar dessa personuppgifter för riktad reklam. Detta trots att tjänsterna är kostnadsfria. Man landade därför i att det krävs ett samtycke.
Samtidigt konstateras att Meta/Facebooks dominerande ställning kan påverka användarens fria val att samtycka eller inte, och att det skapar en obalans mellan användaren och Meta. Det är därför tveksamt om ett frivilligt samtycke kan lämnas. Det är något som Meta har bevisbördan för.
Sammanfattningsvis är detta ännu en dom som kan bidra till att hela Metas koncept kring riktad marknadsföring kan kullkastas inom EU/EES.
Domen finns att ta del av här.
