FUNKTION FÖR HÅLLBARHETSREGLER UNDERLÄTTAR ARBETET MED DISCLOSUREFÖRORDNINGEN

Bland alla hållbarhetsrelaterade frågor och regelkrav som kommer, är det i många avseendendisclosureförordningen som finansiella företag måste hantera först.

Vi går här igenom hur framförallt försäkringsföretag och andra företag som tillhandahåller pensionsprodukter berörs av disclosureförordningen och hur reglerna kan implementeras. Försäkringsföretag som omfattas av förordningen är de företag som tillhandahåller försäkringsbaserade investeringsprodukter (Ibips) eller utvecklar pensionsprodukter, till exempel företag som erbjuder kapital- och/eller pensionsförsäkringar. För en mer allmän beskrivning av de hållbarhetsrelaterade regelverken hänvisas till en tidigare artikel.

Vilken nivå av hållbarhet?

Det första ett företag behöver göra för att implementera disclosureförordningen är att bestämma sig för en målbild. Vilken nivå ska vi lägga oss på?

Det har tidigare varit relativt problemfritt för företag att hävda att man arbetar aktivt för att främja klimat och hållbarhet. I och med de nya regelverken, där disclosureförordningen är en viktig del, kommer det att ställas regelkrav på ett helt annat sätt än tidigare.

Disclosureförordningen ställer nämligen krav på finansiella företag att vara transparenta med hur de i processer och rutiner integrerar hållbarhetsrisker och beaktar negativa konsekvenser för hållbar utveckling. Reglerna kräver också att företagen lämnar information om hållbarhetsrelaterade upplysningar med avseende på deras specifika produkter.

Regelverket reglerar visserligen inte hur företag ska bedriva sitt hållbarhetsarbete, men ett företag som till exempel inte har rätt organisation, processer och styrdokument på plats kommer inte att ha möjlighet att i marknadsföringen påstå att bolaget investerar på ett hållbart sätt.

Ur kommersiell synvinkel måste företag väga arbetet och resurserna med att lägga sig på en ”hög” hållbarhetsnivå mot möjligheterna att använda hållbarhet som en faktor i marknadsföring och säljarbete. I förordningen finns till exempel mer omfattande krav för produkter som har hållbar investering som mål jämfört med en produkt som främjar miljörelaterade egenskaper.

Förutom de rent kommersiella aspekterna finns också exempelvis styrningskrav från ägare och andra aktörer, för att inte tala om omgivningens förväntningar. För att kunna veta vilken nivå av hållbarhet som är lämplig och möjlig, måste företag inventera sitt nuvarande hållbarhetsarbete och kartlägga vad som redan finns, för att sedan jämföra det med regelverkskraven.

Vad finns inom företaget i dag?

Många företag som berörs av disclosureförordningen har redan kommit långt med arbetet med hållbarhetsfrågor. Ofta finns riktlinjer och rutiner för hur investeringar görs. Det finns i många fall också styrdokument om hållbarhet och många företag publicerar sedan länge hållbarhetsredovisningar. Vissa företag omfattas även av befintliga regelkrav om principer för aktieägarengagemang, och i det arbetet är det vanligt att hållbarhetsfrågor inkluderas. ­

Också organisationsmässigt har många företag sedan länge haft ett hållbarhetsfokus, när det gäller kapitalförvaltningen och på investeringsavdelningarna. Ofta finns en särskild hållbarhetsavdelning, eller i vart fall en utpekad hållbarhetsansvarig. Andra avdelningar som ofta arbetar med hållbarhetsfrågor är produkt, marknad och sälj, där de flesta befinner sig nära verksamheten.

Företag behöver nu gå igenom sitt produktutbud och kartlägga vilket hållbarhetsfokus som redan finns och som avspeglas i till exempel kapitalförvaltningen, produktutformning, förköpsinformation och rådgivningsprocessen; och hur allt detta påverkar företagets organisation.

Vad behöver göras (ytterligare)?

När disclosureförordningen börjar tillämpas gäller det att matcha verksamheten och målbilden för hållbarhet med de omfattande regelkraven. Om högsta nivå av hållbarhet eftersträvas kommer betydande arbete att krävas på många nivåer inom företaget, särskilt om den befintliga verksamheten inte redan ligger i framkant. Även företag som ligger långt fram kommer att behöva se över organisationen, styrdokument, information på hemsida, periodisk rapportering, produktinformation och förköpsinformation.

I huvudsak kan förordningen delas in i följande områden som särskilt måste hanteras:

Bland de regler som sannolikt innebär störst förändringsarbete kan nämnas artikel 4 och tillhörande förslag till tekniska standarder (RTS). Företag som avser att beakta hållbarhetsfrågor i bolagets investeringar måste informera om hur företaget beaktar investeringars huvudsakliga negativa konsekvenser på hållbarhetsfaktorer, i enlighet med omfattande och detaljerade regler. I förlängningen påverkar dessa krav också styrning och arbetssätt. Företag som inte beaktar investeringars huvudsakliga negativa konsekvenser måste informera om detta, och dessutom ange tydliga skäl till varför. Artikel 4 innehåller även liknande krav som avser om företag i dess rådgivning till kunder beaktar de huvudsakliga negativa konsekvenserna för hållbarhetsfaktorer.

Vi kan också nämna artikel 10 som handlar om vilken produktspecifik information som måste publiceras på företagets webbplats. Även här finns omfattande och detaljerade regler, inklusive RTS. Artikel 34 i RTS innehåller specificerad information som i förlängningen innebär krav på interna processer och rutiner.

Projekt/organisation för implementering

Disclosureförordningen utgör ett regelverk som kräver en metodik för implementering som kan jämföras med tidigare regelverk, såsom GDPR-förordningen och IDD-regelverket. För många företag kommer det därför att krävas en särskild utsedd organisation (till exempel befintlig avdelning för regelverksimplementering) eller ett särskilt upprättat projekt för att analysera och implementera de nya kraven.

Tidigare har det ofta varit tillräckligt att personer inom främst kapitalförvaltning och investeringar har arbetat med hållbarhetsfrågor. Kraven som disclosureförordningen ställer upp innebär med stor sannolikhet att även jurister kommer att behöva involveras i arbetet, framförallt i implementeringsskedet. Fokus bör fortsatt ligga på verksamheten, investeringar, produkter och kunder, men den direkta kopplingen till detaljerade regler är en ny aspekt av hållbarhetsarbetet.

Stora delar av förordningen och RTS börjar gälla den 10 mars 2021. Om inte implementeringsarbetet redan pågår är det hög tid att sätta igång.

Genomförande och arbetet framåt

I denna artikel har vi fokuserat på disclosureförordningen, men måste också nämna den kommande taxonomiförordningen som kommer att ha direkta kopplingar till delar av disclosureförordningen. Utöver detta kommer även nya hållbarhetskrav att ställas upp genom revideringar av befintliga regelverk, till exempel inom områdena företagsstyrning (Solvens II) och produkt och rådgivning (IDD). Det kan därför vara klokt att ha en mer permanent funktion för hållbarhetsrelaterade regelkrav och dess implementering. En sådan funktion kan dessutom arbeta för att ge företaget ett försprång inom till exempel riskhantering och produktstyrningsprocesser, vilket kommer påverka möjligheterna att marknadsföra företaget och dess produkter som hållbara.

Kawin Mårtenssonkawin.martensson@kompassadvokat.se / +46 721 43 65 68
Camilla Dathcamilla.dath@kompassadvokat.se / +46 707 75 05 35

För fler nyheter, följ oss på Linkedin

Rekommenderade artiklar